Intressant samtal

Igår var jag hemma och vabbade min son. Han var alltså sjuk och då får man en del tid över som jag igår ägnade åt att skriva, prata och tänka omsorgsfrågor i Värnamo kommun. Jag pratade bland annat med en kvinna som jobbar på ett av våra särskilda boenden och hon hade åsikter! Bra och tänkvärda åsikter som jag måste fundera vidare på, men det som slog mig tydligast var att det är ett enormt glapp mellan mig som vice ordförande och de personer, främst kvinnor, som jobbar "längst ut" i verksamheten. Hur bra är det?

Det finns ju egentligen flera perspektiv på detta. Dels så bevisar ju det att jag kanske kan för lite om verksamhetens yttersta och kanske viktigaste kärna, brukarnas vardag. Det är synd och ett väldigt typiskt "politikerproblem" men det är också tråkigt att våra anställda inte känner att de har den enkla direkta kontakten med mig och mina politiska kollegor. Hur vi skapar den är ett projekt som måste jobbas fram under lång tid.
Å andra sidan är det ju kanske inte jag som politiker som ska ha den närmsta kontakten med personalen utan det är ju våra chefer ute i organisationen och där var det tydligt. Hon känner att det är ett glapp mellan henne och hennes chef och hon är inte nöjd. Det är inte bra och trots att vi har jobbat mycket med ledarorganisationen i kommunen så måste vi jobba vidare med detta. Helt klart.

Viktigt är dock att komma ihåg, utan att på något sätt försvara mig, är att jag jobbar heltid på ett "vanligt" jobb och är fritidspolitiker. Alltså, jag är politiker på min fritid vilket kanske inte ger utrymme för att jobba mer än vad jag gör idag. Vägarna måste dock bli enklare. Vi måste bli mer synliga och närvarande för att kunna ta emot åsikter, tankar och nya idéer.