När man läser insändare, artiklar och lyssnar till radio och TV så framgår det ganska snabbt att det går ett mediedrev kring äldreomsorgen i Sverige. Nationella medier granskar privata aktörer och lokala medier blir kommunikationskanalen för missnöjda undersköterskor som arbetar inom äldreomsorgen i kommunen. Det är av yttersta tydlighet att privata aktörer lever gott på de äldre bekostnad och det är inte acceptabelt. Inte alls, och det är bra att det granskas och det är dags att man från politikers håll gör en tydlig kvalitetssäkring på de privata aktörerna också.
När vi vänder på bladet och där också hittar ilskna insändare på det lokala planet blir det därmed mycket svårare att identifiera vem det är som roffar åt sig av kakan. Jag vet att undersköterskor, sjuksköterskor och de vårdare vi har i kommunens omsorg jobbar "arslet" av sig, men det är ingen som sitter och roffar åt sig av pengarna som blir över. Det finns nämligen inga pengar över, det är det som är problemet, och det spelar ingen roll var i kommunens olika verksamheter man tittar i så är det tufft, slimmat och tight i budgeten. Ingen sitter med armarna i kors och skrattar, plockar sedlar och planerar framtiden utefter en fet budget. Det fungerar inte så. Det finns inga pengar. PANG, KRASCH, BOOM - verkligheten suger.
Det flöde av insändare som skrivs i tidningen är opinionsskapande och medvetandegör läsarna utifrån en vardag. Det är bra och identitetsskapande, men det är därmed inte sanningen. Ingen, varken politiker eller tjänstemän, sitter och tycker att det är roande att ha ansvar för en verksamhet som ständigt prövas i tider som dessa. Inte heller sitter vi och samlar pengar på hög för att betala några roande konferenser. Det är ingen sanning, det är fördomsfullt och visar bara på okunskap.